Dag 34

Dag 34

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – vart tar tiden vägen? Det känns som att jag har så mycket att göra, att jag knappt hinner eller har ork till att skriva. När jag väl har tid vill jag bara ligga i soffan och njuta. Eller meditera. Är det jag som planerar fel? Jag som tycker jag är så himla strukturerad när det kommer till planering. Men är det kanske en fråga om prioritering? Mina prioriteringar ligger framförallt i skolan och att jag verkligen tar den på allvar. Klockan hinner alltid bli 10 på kvällen när jag slår mig till ro.

Samtidigt vill jag vara en livsnjutare – leva för dagen och göra vad jag känner för. Och helt enkelt bara njuta av livet. Men var hittar man balansen? Den är inte helt lätt alla gånger. Och säkerligen upplever jag det hela mer stressigt än vad det faktiskt är. Jag hinner ju faktiskt med att göra det jag tycker är kul – att vara i stan, att shoppa, att fika, att umgås med familj och vänner, ut och äta på restaurang. Glömmer jag plötsligt bort det eller?

De senaste dagarna har jag känt av utsättningssymptom från Sertralinet (antar jag i alla fall). jJg har haft frossa, jag har varit varm och jag har haft en del förväntansångest. Jag har haft otroliga humörsvängningar och legat i sängen och gråtit som bara den! Fruktansvärt jobbigt. Men så kommer de här dagarna där man känner att man faktiskt mår helt OK. Och dessa dagar inser man att det är OK att känna sig trött, OK att känna sig stressad, OK att känna sig lite nere. Man inser också allt det goda man har.

Jag vill ha mer av dessa dagar!!

Jag hoppas fortfarande att Valdoxan gör sitt jobb - att få mig att må bättre. Man kan hela tiden må bättre. Jag kämpar på.