Dag 15

Dag 15

Imorse berättade min sambo för mig att jag hade skrattat i sömnen. Tyckte det var väldigt intressant eftersom han tidigare alltid påpekat hur oroligt jag har sovit. Har alltid vaknat med hög puls och varit fruktansvärt rädd. Jag har ju som tidigare nämnt drömt massa mardrömmar nu, förmodligen pga Valdoxan. Kanske har även denna biverkning släppt – jag är till och med glad när jag sover J

Jag var rätt nervös i morse eftersom jag hade ett tandläkarbesök framför mig. Och inget vanligt besök, utan det gällde lagning av hål. Usch. För några månader sedan när jag var hos tandläkaren fick jag fruktansvärd panik, fick avbryta mitt under lagningen flera gånger, låg och skakade och ville bara därifrån. Jag var livrädd! Men nu, denna gång, allt var så annorlunda. Och det gick så lätt och smidigt. Skoja om jag var glad när jag gick ut därifrån. Det är sådana här små saker som kan stärka ens självkänsla, tro det eller ej. Men när man inser att man faktiskt klarar av saker man tidigare haft ångest för blir man väldigt lättad och stark. Och det är sådana här dagar jag känner mig i "normalt" tillstånd, att man är precis som alla andra och faktiskt klarar av saker som alla andra gör.

Även denna dag mediterade jag, jätteskönt. Fick dessutom ingen huvudvärk efter. Imorgon kommer hemtentan. Och jag ska försöka se den som en utmaning, snarare än ”fy vad ångest, jag vill inte”. Detta hjälpte min sambo mig med att försöka tänka på. Förmodligen något jag kommer dra nytta av, det känns så iallafall.