Dag 4

Dag 4

Jag hoppades så mycket på att få somna in snabbt igår. Kände verkligen att jag behövde det, då jag mått så illa under hela dagen. Men det tog tid. Säkert flera timmar. Det kändes som jag mest sov ytligt, jag låg och drömde. Vaknade flera gånger under natten och var tvungen att vända och vrida på mig. Det var obekvämt.

Jag vaknade upp på väldigt dåligt humör. Jag brukar kanske inte ha det bästa morgonhumöret i vanliga fall. Men det här var värre! Jag var arg och förbannad på allt. Förbannad över att jag hade sovit för länge. Förbannad över att frukosten inte var klar när jag vaknade. Förbannad över att jag inte var glad. Skulle hela dagen kännas så här?

Mamma ringde och föreslog en fika och tyckte att jag behövde göra något kul. Men det är så svårt att känna att saker och ting är roliga, när man ser allt svart. Jag bestämde mig i alla fall för att vi skulle åka och fika. Och det var så mysigt! Vi satt vid havet, såg alla vågor som skumpade. Havet gav mig på något sätt mer energi. Och det blåste! Men det var så skönt. Och så friskt! När jag satt här kände jag lite glädje igen. Och det gäller väl att ta tillvara på de tillfällen man känner minsta lilla glädje och sen plocka fram det när man som allra mest behöver det igen.

När jag kom hem slängde jag mig i sängen för att försöka vila. Jag var så trött. Mådde lyckligtvis inte lika illa som igår. Men så himla trött. Ingen energi. Jag somnade aldrig. Men jag fick i alla fall vila. Bion som vi hade bokat fick vi dessutom avboka. Jag orkade helt enkelt inte.

Återigen tror jag detta mående beror på utsättningen av Sertralin. Har googlat en himla massa kring utsättning av detta läkemedel och försökt få svar på hur lång tid det tar innan de värsta biverkningarna lägger sig. Det verkar vara väldigt individuellt, men det verkar som att det värsta borde avklinga inom två veckor. Jag hoppas att Valdoxan hjälper mig att snabbare komma i form och orka mer. Få mer energi och mer glädje.

Imorgon är det en ny dag, tack och lov.