Dag 9

Dag 9

Natten bestod av mardrömmar. Vaknade med hög puls flera gånger och var livrädd. Somnade om igen, och sen kom nästa mardröm. En efter en. Tror det kommer från Valdoxan faktiskt. Men ska jag vara ärlig så får jag hellre mardrömmar än att vara djupt deprimerad såsom igår. Utan tvekan!

Idag steg jag upp klockan 7 som en zombie, så himla trött. Men med en kopp kaffe och en macka vaknade jag till ganska snabbt. Föreläsningen gick relativt bra. Vi ägnade oss åt en del meditation, vilket var väldigt passande för mig. Det var som att det bara kom till mig när jag som mest behövde det. Fast lite läskigt var det att gå in i sig själv, i en föreläsningssal mitt bland alla människor. Mot slutet fick jag en ”kick” i kroppen och fick springa ut på toaletten.

Min första tanke var ”Jag kommer spy”. Men denna ångest försvann ganska snabbt så fort jag bara fick komma ut ifrån salen och andas för mig själv. När jag väl kom tillbaka till salen kände jag hur fruktansvärd luften där inne var. Det stod helt stilla. Och så instängt! Jag fick nog helt enkelt syrebrist – det gick knappt att andas där inne.

När jag kom hem kände jag en allmän sjukdomskänsla: feber, början till förkylning, ont i halsen, ont i kroppen, trött och med ett tryck i hela huvudet. Jobbigt. Jag sov en timme. Nu under kvällen har jag haft fruktansvärd huvudvärk att jag knappt stått ut. Men med en Ipren gick det faktiskt över.

Jag känner mig ganska nöjd då jag storstädat hela lägenheten, så nu är det fräscht omkring mig J

För övrigt har jag väl känt mig lite gladare än igår, inte något ”wow” direkt, men ändå helt OK. Ibland är det skönt att bara känna sig OK. Allt måste ju inte vara perfekt jämt. Imorgon är det fredag och jag längtar till helgen. Längtan är bra!