Dag 16

Dag 16

Oj, det kändes konstigt att skriva Dag 16 – har det gått så fort? Nu har jag alltså tagit Valdoxan i över 2 veckor, och enligt FASS ska medicinen verka efter två veckors tid. Det känns i alla fall tryggt att veta. Nu är det på gång helt enkelt, för fullt!

Idag fick vi vår hemtenta i skolan. Måste ärligt säga att jag inte varit så nervös som jag tidigare varit över tentor. Självklart fanns det lite nervositet inför den, men ingen direkt ångest. Och då tycker jag att jag kommit långt. En tenta är ju en utmaning och man sätts på prov för sina kunskaper, något som låter väldigt stort och allvarligt. Men frågorna kändes helt OK, så jag tror nog att jag ska kunna klara av det på ett smidigt sätt.

På bussen på väg hem från skolan började jag fundera lite. Hur känns det i min kropp nu? Kan jag hantera mitt mående? Kan jag hantera om det börjar krypa och pirra i kroppen? Vilka är verktygen? Kändes lite obehagigt för några minuter. Jag tog mig i alla fall hem utan några konstigheter.

Igår kväll började jag fundera över mina tidigare psykologbesök och terapiformer. Besök jag gjort sedan jag var 11 år. Jag kom underfund med att det är metoden KBT som alltid stått i fokus för mig genom åren, varje gång jag gått i terapi. KBT handlar ju om att utsätta sig för det jobbiga, för att sedan lära sig hur man kan stanna kvar och hantera dessa besvärliga situationer på ett bra och effektivt sätt. Enligt mig fungerar det relativt bra och i många avseenden mycket bra när det gäller fobihantering.

Men saken är ju den att jag har ju mått dåligt för tidigare händelser i mitt liv som sedan byggts på i olika situationer i min uppväxt. Jag kanske har trängt undan vissa känslor i obehagliga situationer. Och jag tror att det är just denna grunden jag behöver komma till bukt med. Den är helheten som har betydelse, och inte alla fobier som har uppstått kring den.

Jag måste ta itu med mina känslor – våga vara i mina känslor. Jag har tidigare provat att gå i hypnosterapi, något jag fann oerhört givande och betydelsefullt. Detta kändes mer på riktigt. Att ta fram känslor från min barndom och sätta dem i relation till idag, till nuet.

Detta vill jag lära mig mer om, och har därför bestämt mig för att genomgå en psykodynamisk terapi där jag får möjligheten att komma i kontakt med alla dessa känslor. Jag vill lära mig hur man bejakar sina känslor på bästa sätt. Var gör jag av alla mina känslor? Detta tillsammans med Valdoxan tror jag kommer ge mig mycket. Och inte minst stöd och något att luta sig tillbaka mot IFALL något skulle hända – ifall jag skulle få en dipp pga utsättningen av Sertralinet.