fredag 28 september 2012

Dag 23 & 24


Dag 23 & 24

Igår var jag i stan med mina vänner hela dagen. Vi hade äntligen lämnat in tentan och jag tror vi alla kände lättnad!  Det var dags att fira med shopping helt enkeltJ

Vi gick in och ut i många butiker. Det är ju alltid lite påfrestande då jag blev varm, jag blev kall och jag var nervös för att få ångest (förväntansångest). Jag försökte känna efter om jag inte var hungrig, om jag inte var mätt, om jag inte var törstig - många gånger om. Men faktum var att jag aldrig kände något negativt på hela dagen och jag blev så himla chockad över det. Jag klarade hela dagen utan någon liten incident. Wow!

När jag kom hem mediterade jag. Jag slappnade av och började fundera över VARFÖR jag klarade denna dag så himla bra. Och när man börjar tänka över alla de här småsakerna, börjar min hjärna automatiskt relatera känslor med tidigare händelser. Alltså om jag känner något annorlunda i kroppen, tänker jag direkt ”Hmm, när var det jag kände så här sist egentligen?” Och där är analysen igång! Och då kan det gå hur som helst.. Jag får ofta ångest och en klump i magen..

Hur som helst, när jag och min sambo åkte till IKEA började det pirra i min kropp. Det kändes som ett lyckorus – jag ville dansa dansa dansa! Och sjunga, sjunga, sjunga! Så mycket glädjeämnen som spred sig i hela min kropp. Det var fantastiskt! Men en sekund senare började jag fundera. Och jag var så ovan vid känslan. ”Förra gången betydde en pirrande känsla att jag var på väg att få en panikångestattack, då är det nog det som är på gång just nu med. Bäst jag slutar vara glad då”. Och den jäkla tanken rent ut sagt fuckar allting. Blir så arg! Och jag börjar gråta. Jag känner att jag inte har någon kontroll! Sertralinet är ute och dämpar inte längre mina känslor. Det som räddade mig denna gång, var tanken på Valdoxan. Jag har ju faktiskt Valdoxan i kroppen nu. Och det är Valdoxan som vinner fighten – inte Sertralin!

Idag har jag varit och tränat alldeles själv, något som aldrig hänt i världshistorien förut, inte helt ensam i alla fall. Kändes riktigt bra! Efter det mediterade jag. Och nu ska jag fira fredagskvällen med att gå ut och äta med min älskling – Life is good.

1 kommentar: